En jäkla massa tankar
Bokade en tågbiljett idag som imorgon tar mig till Norge för tio dagars arbete. Har dragit ut på att boka den där biljetten för jag har börjat trivas så fint här hemma. Men jag vet att när jag kommer fram känns det bra igen!
När jag beslöt mig för att åka till Norge i oktober var det i impulsiv panik. Jag trodde att jag kunde lägga allt dåligt med det här stället, allt dåligt med vänner, allt dåligt med familjen och allt dåligt med mig och mina känslor i en box och kasta ut den genom fönstret på vägen till Norge. Så lätt var det inte. Nu är det åtta månader sedan jag först åkte i den bil jag skulle kasta ut den där boxen ifrån Jag har inte lyckats kasta iväg den än. Det är faktiskt helt omöjligt för hur mycket jag än försökt och ansträngt mig har den alltid lyckats vända som en boomerang och slå ned mig igen. Och varje gång har jag blivit lika ledsen, förvånad och besviken. Men jag har äntligen förstått var det egentligen handlade om och vad den enda lösningen på allting har varit. Den fanns precis framför ögonen på mig. Lösningen är att acceptera att det som är precis framför ögonen på mig faktiskt är verkligheten och den jag ser i spegeln faktiskt är Jag och det är Jag som borde acceptera mig själv precis som jag är och göra det bästa av vad som finns att göra med verkligheten. Det försöker jag med nu och det känns så himla bra. Istället för att bli besviken på och förvånad över människors beteende gång på gång förväntar jag mig inte det bästa ur de människorna jag inte vet att jag kan lita på. Om man ändå inte är i mitt liv för att göra det bättre spelar det faktiskt inte någon större roll. Det finns saker man borde göra för varandra och det finns det som man faktiskt kan avstå att göra, inte för sin egen skull utan bara för just sin vän/familj/kära även om man gärna hade handlat annorlunda utan personens excistens. Det är tydligt att alla har mycket olika synvinklar på vad som borde ligga högst på prioriteringslistan. Det kan man inte ändra på. Men man kan välja att binda sig lite hårdare till de som har liknande synvinkel och ta ett kliv ifrån dem som faktiskt inte gör någon särskild nytta. Det gör jag.
Nu flyr jag inte till Norge längre, det känns fint:)
josefin.
När jag beslöt mig för att åka till Norge i oktober var det i impulsiv panik. Jag trodde att jag kunde lägga allt dåligt med det här stället, allt dåligt med vänner, allt dåligt med familjen och allt dåligt med mig och mina känslor i en box och kasta ut den genom fönstret på vägen till Norge. Så lätt var det inte. Nu är det åtta månader sedan jag först åkte i den bil jag skulle kasta ut den där boxen ifrån Jag har inte lyckats kasta iväg den än. Det är faktiskt helt omöjligt för hur mycket jag än försökt och ansträngt mig har den alltid lyckats vända som en boomerang och slå ned mig igen. Och varje gång har jag blivit lika ledsen, förvånad och besviken. Men jag har äntligen förstått var det egentligen handlade om och vad den enda lösningen på allting har varit. Den fanns precis framför ögonen på mig. Lösningen är att acceptera att det som är precis framför ögonen på mig faktiskt är verkligheten och den jag ser i spegeln faktiskt är Jag och det är Jag som borde acceptera mig själv precis som jag är och göra det bästa av vad som finns att göra med verkligheten. Det försöker jag med nu och det känns så himla bra. Istället för att bli besviken på och förvånad över människors beteende gång på gång förväntar jag mig inte det bästa ur de människorna jag inte vet att jag kan lita på. Om man ändå inte är i mitt liv för att göra det bättre spelar det faktiskt inte någon större roll. Det finns saker man borde göra för varandra och det finns det som man faktiskt kan avstå att göra, inte för sin egen skull utan bara för just sin vän/familj/kära även om man gärna hade handlat annorlunda utan personens excistens. Det är tydligt att alla har mycket olika synvinklar på vad som borde ligga högst på prioriteringslistan. Det kan man inte ändra på. Men man kan välja att binda sig lite hårdare till de som har liknande synvinkel och ta ett kliv ifrån dem som faktiskt inte gör någon särskild nytta. Det gör jag.
Nu flyr jag inte till Norge längre, det känns fint:)
josefin.
Kommentarer
Trackback
