What doesn't kill me makes me stronger
Har vaknat upp i min norska, knarriga säng som jag faktiskt alltid sover som en stock i. Solen skiner utanför och frukosten bestående av knäckemscka och ägg är uppäten. Alla mina vänner var ute o röjde igår och Emelie och Amanda kom och väckte oss mitt i natten.. Det innebär en snar hämnd. Ska nog springa in och hoppa i deras sängar:)
Det känns skööönt att vara tillbaka här igen! Och trots tunga besked och livets alla hinder känner jag mig lycklig, tacksam och lika stark som Pippi:) och jag vill tro att enda anledningen att jag är en utvald av tjugotusen personer är för att någon övre makt trodde på mig, att jag skulle fixa detta ack så mycket bättre än de andra nittontusenniohundranittionio som slapp undan, och det ska jag bevisa att jag kan!
